0
På något vis har det gått upp för mig vad livet är skört. Man blir påmind om att detta inte kommer vara för evigt. Denna euforiska illusion som kallas livet. Jag är medveten om att jag inte längre styr min egen folkvagnsbuss , utan sitter på ett malätet säte längre bak. Kollar ut genom fönstret och ser detta hav av kaos, som ska föreställa landskap formade efter val man gjort i livet. Blundar, lutar mig tillbaka och låter kroppen göra sitt. Livet passerar revy utanför och i framsätet styr Skammen hand i hand med herr Skuld!