Efter mycket krångel och velande hit och dit tänkte jag skriva lite för att lätta på trycket. En tryck som suger ut, äter upp och slukar mig med hull och hår. Det bara känns som fan i hela kroppen och i bröstet ska vi inte tala om.
Huvudet är som en enda jävla kaosbubbla fylld med ångest, giftiga tankar och en hel drös med skit. Det är en ny månad som tickar på och allt det som var planerat för så länge sedan kommer ännu en gång att skjutas upp. Man börjar bli van, gör det till en vana, som man säger gång på gång att nu i detta nuet ska vi va starka och orka ta oss igenom allt.
Så då öppnar vi ögonen och ler lite smått, för långt där inne vet man, man bara vet, att det kommer mer...