0
Det är okej att grubbla. Grubbla, grubbla, grubbla. Känns som att det är det ända man gör nu förtiden. Hjärnan går på högvarv för att tillgodose behovet av bekräftelse, på att det som gör ont och känns dåligt måste tänkas över. Själen värker i det tomma skalet och det som förr var enkelt blir mindre tydligt. Jag får leta efter en mager dröm!